70-tals träning

Tänker tillbaka på när jag tränade hos Östersunds Atletklubb, ÖAK, på 70-talet. Vi höll till i en liten fönsterlös lokal i Sporthallen. Det var så det såg ut på den här tiden när Styrketräning inte var en sport för "finrummet". Vi var ett "järngäng" i 20-års åldern som tränade 6 dagar i veckan. Det var tung träning det var frågan om och lokalen var dimmig av allt magnesium man använde på händerna och ibland en stark lukt av amoniak som man andades in från små flaskor. Vi kunde vara 10 personer som tränade samtidigt i denna lilla lokal. Att nybörjare skulle börja träna i denna lokal var en högoddsare med tanke på miljön. Ventilation under all kritik och med svett och vissa mänskliga gaser, är det förståligt att nybörjare tvekade att börja styrketräna i ÖAK:s lokal.

Kommer ihåg ett tillfälle när vi tränade för fullt och en man i 40-års åldern kom in i lokalen och undrade om han fick börja träna. Jag hade precis kört tunga styrkevändningar och släppte stången på golvet så ett moln av magnesium virvlade upp samtidigt som en träningskompis maxade benböjning och vrålade för full hals och släppte samtidigt en ljudlig fjärt. Mannen ifråga väntade inte på något svar utan försvann från lokalen och kom aldrig tillbaka.

Tilläggas ska att det ändå var i denna lokal man hittade glädjen med styrketräningen och ÖAK fick så småningon ändmålsenlig lokal, med fönster, i sporthallen.